Ma (lok)
| Ma | |
 Ett Ma i Mjölby. Detta lok är målat i TGOJ:s sista färgsättning. | |
| Fordonstyp | Lok |
|---|---|
| Tillverkningsår | 1953–1960 |
| Byggt antal | 9 (Ma till TGOJ) 32 (Ma till SJ) |
| Tillverkare |  ASEA |
| Axelföljd | Co'Co' |
| Längd (över buffert) | 16,8 meter m |
| Drivhjulsdiameter | 1 300 mm Ø |
| Drivmedel | El 15 kV AC 16,7 Hz |
| Effekt | 3 960 kW |
| Största tillåtna hastighet | 100 km/h (SJ:s Ma) 105 km/h (TGOJ:s Ma) km |
| Startdragkraft | 325 kN |
| Tjänstevikt | 104,4 ton (SJ:s Ma) 105 ton (TGOJ:s Ma) ton |
| Operatörer | SJ, TGOJ Museiföreningar samt några mindre aktörer utnyttjar Ma-lok |
Ma är en loktyp som utvecklades av Statens Järnvägar för att trafikera stambanorna i norr och kunna dra stora laster.
Loktypen levererades också till privatbanan TGOJ, där de främst användes i malmtågstrafiken mellan Grängesberg och Oxelösund.[1]
SJ utnyttjade sina lok fram till och med 1990-talet. I samband med nittiotalskrisen blev loken överflödiga och TGOJ fick ta över dem. Några av loken är fortfarande i drift och loktypen kan bli den mest långlivade ellokstypen i Sverige.[2]
Historia
Allteftersom godstrafiken ökade på norrlandslinjerna ökade också dragkraftsbehovet och mot slutet av 1940-talet var det dags att skaffa fler lok. SJ beslutade då att utveckla Ma-loket från de erfarenheter man hade från Mg-loket. Bland annat fanns det då tillgång till starkare motorer. Man placerade också om utrustningen i maskinrummet så att loket inte kom att se olika ut på utsidan. Tack vare de starkare motorerna kunde man skapa ett lok som klarade dra tunga tåg i 100 km/h vilket gjorde loket till ett allroundlok. Loktypen kom att vara den starkaste enkelloktypen i Sverige[2] fram till att NSB satte in El15-loken på malmbanan i slutet på 1960-talet.[3]
När TGOJ skaffade ellok föll valet på bland annat Ma. TGOJ:s lok skiljer sig från SJ genom att vara multipelkörbara och att de har runda maskinrumsfönster i stället för fyrkantiga. I övrigt är de identiska.[2]
Efter leveransen av Rc-loken fick Ma en mer undanskymd position hos SJ. Rc-loken förpassade Ma-loken till att enbart dra godståg. Behovet av Ma-loken minskade så mycket att SJ 1993 överlät loken på TGOJ. Många av loken kom att stå still under 1990-talet, men under 2000-talet ökade användningen igen. I början av 2011 avvecklades TGOJ som bolag och all materiel gick upp i Green Cargo. 2012 slopade Green Cargo sina kvarvarande Ma-lok. Flera av Ma-loken har bevarats av museiföreningar.[4]
Det var ett MA tåg, nummer 405, som på grund av miss vid kopplingen till malmvagnarna, saknade bromsverkan och därför orsakade järnvägsolyckan i Ställdalen 13 januari 1956.[5]
Källor
- ↑ Sundström, Erik; Fredriksson, Christer (2016). TGOJ lok och vagnar. Malmö: Stenvalls. sid. 168. ISBN 978-91-7266-192-9
- ↑ 2,0 2,1 2,2 Nordin, Tore; Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove (1998). Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. ISBN 91-85098-84-1
- ↑ Diehl, Ulf; Nilsson, Lennart (2003). Svenska Lok och Motorvagnar 2003. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. ISBN 91-85098-98-1
- ↑ Karlsson, Lars Olov; Nilsson, Lennart (2014). Ellok vid Sveriges järnvägar. Malmö: Stenvalls. ISBN 978-91-7266-189-9
- ↑ ”Malmtåget skenade rakt in i rälsbussen | Minnenas Journal”. https://www.minnenasjournal.nu/malmtaget-skenade-rakt-in-i-ralsbussen/. Läst 9 december 2019.
Referenser
- Nordin, Tore, Wretman, Lennart, Grundstedt, Ove Svenska Ellok Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 67 1998, ISBN 91-85098-84-1
- Diehl, Ulf, Nilsson, Lennart Svenska lok och motorvagnar 2003 Svenska Järnvägsklubbens skriftserie 77 2003, ISBN 91-85098-98-1
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
