Od (lok)
| Od | |
| JvmKDAJ08523.jpg Od-lok nr 43 (Järnvägsmuseet KDAJ08523) | |
| Tillverkningsår | 1922 |
|---|---|
| Byggt antal | 10 |
| Axelföljd | D |
| Effekt | 1130 hk |
| Största tillåtna hastighet | 60 km/h km |
| Startdragkraft | 20 ton |
Od-loken var en serie elektrolok inom Statens Järnvägar (SJ) med axelföljden D, som användes vid Malmbanan från år 1922[1][2]. Od-loken användes i första hand för växling av malmvagnar, men användes även för att dra godståg[1]. Två multipelkopplade Od-lok var även kapabla att dra malmtåg med vagnvikter på 1248 ton mellan Kiruna och Riksgränsen inom loppet av 3 timmar och 20 minuter[1]. Od-loken tillverkades av Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ)[1]. Huvudentreprenör var Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA) som också levererade lokets elektriska utrustningen[1]. Totalt 10 lok färdigställdes och levererades till SJ under 1922[1][2]. Slopning skedde under perioden 1957-68[1][2], och år 1970 var samtliga Od-lok skrotade[2]. Fotografier på Od-lok finns publicerade hos Digitalt Museum, se Externa länkar.
Tekniska data
Loket hade två stycken seriekopplade 565 hk kommutatormotorer som var mekaniskt sammankopplade till en gemensam reduktionsväxel[1]. Reduktionsväxeln överförde kraften till en blindaxel, vars blindhjul i sin tur överförde kraften till drivhjulen via koppelstänger[1]. Den största tillåtna vagnvikten uppgick till mellan 600-700 ton beroende på vilken del av Malmbanan Od-loken opererade[1]. Två Od-lok kunde köras multipelkopplade[1]. Lokkorgen var byggd i trä och beklädd med teakpanel[1], en design som senare återkom i Pb-, Oe-, Of- och de tidiga D-loken. Värdena i tabellen, utom axeltrycket, är enligt Svenska Ellok[1]. Axeltrycket är enligt Kungliga Järnvägsstyrelsen, som också anger en dragkraft på 24 ton[3]. Svenska Ellok baserar sitt dragkraftsvärde på maximalt tillåten motorström[1].
| PRESTANDA | DRIVMOTORER | DIMENSIONER | VIKTER | SPÅRVIDD & AXELANORDNING | ||||||||||
| TIM- EFFEKT |
DRAG- KRAFT |
MAX HASTIGHET |
ANTAL | BETECK- NING |
UTVÄX- LING |
UTVÄXL.- FÖRHÅLL. |
DRIV- HJUL Ø |
LÄNGD Ö BUFFERTAR |
HJUL- BAS |
TJÄNSTE- VIKT |
ADHESIONS- VIKT |
AXEL- TRYCK |
SPÅR- VIDD |
AXEL- ANORDNING |
| 1130 hk | 20 ton | 60 km/h | 2 | SJ 1303 | 28:107 | 1 : 3,82 | 1350 mm | 11250 mm | 6350 mm | 69000 kg | 69000 kg | 17250 kg | 1435 mm | D |
Od-lokets elektriska system
Od-lokens elektriska utrustning levererades av ASEA[1]. Via kontaktledningen matades huvudtransformatorns primärsida med nominellt 15 kV växelström, antingen med frekvensen 15 eller 16⅔ Hz. Varje lok hade två strömavtagare[1]. På huvudtransformatorns sekundärsida fanns fyra spänningsuttag för drivmotorström, som via 12 kontaktorer kombinerades till 10 olika nivåer av drivmotorspänningar[1]. Föraren styrde kontaktorerna via ett reglage, den s.k. kontrollern. Kontrollern hade 10 huvudlägen och ett s.k. halvläge för lågfartsmanövrering[1]. Mellan varje huvudläge fanns ett övergångsläge som kopplade upp spänningen separat i ett eventuellt multipelkopplat Od-lok[1]. På så sätt kunde föraren undvika allt för stora dragkraftssprång vid multipeldrift[4]. Od-loket blev utrustad med elektrisk tågvärme år 1925[1], vilket antyder att loket även drog persontåg som bisyssla. Det finns fotografier på Od-lok som drar persontåg.
Od-loket som snöröjare
En bisyssla Od-loken hade vintertid, var att skjuta en speciell snöslunga[1]. Två snöslungor levererades 1924[1][5], varav en (SJ nr A-3) finns bevarad i driftsdugligt skick vid Norrbottens Järnvägsmuseum[5]. Snöslungan har axelföljden 2’2’ och saknar därför egen framdrivning. Däremot har snöslungan en egen strömavtagare och transformator för att driva den elmotor som får själva ploghjulet att rotera[1]. Drivmotorn till ploghjulet är en ASEA SJ 1303, dvs en likadan motor som drev själva Od-loken[1][5]. Normalt roterar ploghjulet med 125 varv/minut, och som mest 175 varv/minut[5]. Snöslungan är utrustad med en kontroller så att lokföraren kunde fjärrmanövrera det påskjutande Od-loket via en multipelkabel[1].
Källor
- Nordin T, Wretman L och Grundstedt O (1998). Svenska Ellok. Svenska Järnvägsklubben. sid. 86-90. ISBN 91-85098-84-1
- Statens Järnvägar 1906-1931. Andra Bandet.. Kungliga Järnvägsstyrelsen. 1931. sid. 474-493
Referenser
- ↑ 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 1,11 1,12 1,13 1,14 1,15 1,16 1,17 1,18 1,19 1,20 1,21 1,22 1,23 1,24 Nordin, Tore; Wretman, Lennart; Grundstedt, Ove (1998). ”Od-loken”. Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. sid. 86-90. ISBN 91-85098-84-1
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 [http://www.svenska-lok.se/motor.php?s=20&litra=Od&typenr= ”SJ Littera Od 42-51”]. http://www.svenska-lok.se/motor.php?s=20&litra=Od&typenr=. Läst 1 februari 2018.
- ↑ ”Elektriska lokomotiv och motorvagnar”. Statens Järnvägar 1906-1931. "Andra bandet". Stockholm: Kungliga Järnvägsstyrelsen. 1931. sid. 477
- ↑ Nordin, Tore; Wretman, Lennart; Grundstedt, Ove (1998). ”Ob-loken”. Svenska Ellok. Stockholm: Svenska Järnvägsklubben. sid. 74. ISBN 91-85098-84-1
- ↑ 5,0 5,1 5,2 5,3 ”Elsnöslunga Qcn 9850015 (SJ A-3)”. Norrbottens Järnvägsmuseum. http://www.nbjvm.se/sn%C3%B6r%C3%B6jningsfordon/elsn%C3%B6slunga-qcn-9850015-sj-3. Läst 1 februari 2018.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
