Skåne-Smålands Järnväg
Skåne-Smålands Järnväg, SSJ, var en järnväg mellan Kärreberga i Skåne och Värnamo i Småland. Det finns en kort kvarvarande del, Värnamo-Helmershus som ingår i Övriga banor i södra och östra Götaland hos Trafikverket. På sträckan Markaryd-Traryd ligger också spåret kvar och används av Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening (SSJF) för museitrafik och dressincykling.
Historik
Koncessionen att bygga järnvägens första sträckning, Kärreberga-Markaryd, blev beviljad den 9 augusti 1889 till Skåne-Smålands järnväg aktiebolag och järnvägen skulle vara klar den 1 juli 1892.[2] Helsingborg stad hade varit drivande i utbyggnaden av SSJ och styrelsen fanns i Helsingborg.[3]
Den första och sydligaste delen av järnvägen, Kärreberga-Markaryd Västra, avsynades den 20 december 1893. Denna sträcka öppnades för allmän trafik den 15 januari 1894 och togs i bruk av dåtidens postverk den 1 mars samma år. Markaryd Västra-Strömsnäsbruk blev färdig den 2 november 1897 och Strömsnäsbruk-Värnamo den 16 juni 1899[3] och med det var järnvägen färdigbyggd. Markaryd Västra var SSJ:s stationshus vid bangården i Markaryd.
Järnvägen i Sverige byggdes snabbt ut runt sekelskiftet i södra Sverige. Vid Kärreberga utgick SSJ från Helsingborg-Hässleholms Järnväg. I Östra Ljungby korsade Ängelholm-Klippans Järnväg öppnad 1904. I Markaryd anslöt Vittsjö-Markaryds Järnväg öppnad 1892 och Markaryd-Veinge Järnväg öppnad 1899[4]. Den koncessionerade järnvägen mellan Markaryd och Landeryd byggdes aldrig.[5] Från Strömsnäsbruk utgick en smalspårig järnväg med den udda spårvidden 643mm till Delary.[3] Den smalspåriga Vislanda-Bolmens Järnväg öppnad 1878 korsads i Ljungby. I Värnamo anslöt Halmstad-Nässjö Järnvägar öppnad 1882 med delen till Jönköping från Vaggeryd öppnad 1894 och Borås-Alvesta Järnväg (BAJ) öppnad 1902.
Den järnvägstekniska huvudorten för SSJ var Strömsnäsbruk där banans lokstallar och verkstad var placerade och under privatbanetiden fungerade Strömsnäsbruk som huvudort. Efter att SJ tagit över 1939 fortsatte man att använda lokstationen. En del av dess lokaler finns nu hos SSJF.
Efter Riksdagsbeslutet 1939 om att förstatliga alla svenska järnvägarna var SSJ en av de första som köptes. SSJ drevs till en början som statligt bolag för att 1940 införlivas i Statens Järnvägar.
En av de få ändringarna till banan var anslutning till Halmstad-Nässjö linjen vid infarten till Värnamo i samband med att Riksväg 27 byggdes om på 1980-talet.[6] I mitten på 2000-talet var banan avstängd mellan Timsfors och Strömsnäsbruk för byggandet av E4. Den öppnades igen hösten 2005.[7]
Under 1980-talet arbetade Ljungby kommun, utan att lyckas, för att persontrafiken skulle återupptas genom anslutning till Krösatågen. År 2005 var Ljungby för nedläggningen eftersom det inte var ekonomiskt möjligt att återfå tågtrafik. Banvallen skulle förvärvas inom Ljungby kommun. [8]
Trafik
Den södra slutstation för SSJ var Åstorp eller Helsingborg via Ramlösa på Helsingborg-Hässleholms Järnväg.[9] och Helsingborg-Landskrona-Eslöfs järnväg. [10]
Det mesta av det lågväga resandet genom Småland gick via Södra Stambanan som gick några mil öster om SSJ men till mitten på 40-talet fanns det direktvagnar mellan Jönköping och Helsingborg.[6]
I mitten på 50-talet ersattes loktågen dragna bland annat av E-lok med rälsbussar från Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad och senare med Y6-generationen av motorvagnar.
Trafiken upphör
Persontrafiken längs hela banan upphörde i maj 1968.[11]
Men redan 1963 hade godstrafiken upphört på sträckan Örkelljunga-Stidsvig.[11]. 1977 upphörde godstrafiken Åsljunga-Örkelljunga, 1982 Kärreberga-Stidsvig.[11] Godstrafiken Skånes Fagerhult-Åsljunga upphörde 1983 och Markaryd-Skånes Fagerhult 1994.[12] Norr om Markaryd upphörde godstrafiken Hamneda-Ljungby 1975 (sporadisk trafik till 1986). På sträckan Strömsnäsbruk-Traryd upphörde trafiken 1989, sista trafiken bestod i att transportera ut räls från spårrivningen Ljungby-Traryd[11]. Trafiken Helmershus-Ljungby upphörde 1997[12] och godstrafiken Timsfors-Strömsnäsbruk upphörde runt år 2000[12] men SSJF fortsatte att trafikera bandelen med museitrafik. År 2009 lade GreenCargo ned den planenliga godstrafiken till Timsfors, därefter har enbart sporadisk godstrafik körts till/från Timsfors, fr a lastning av timmer fvb sågverk. Sommaren 2015 blev SSJF infrastrukturförvaltare för hela sträckan Traryd-Strömsnäsbruk-(Markaryd), dessförinnan hade man haft ansvar för del av banan ner till Timsfors.
Spårrivningar
Det mesta har rivits. Regeringen gav Statens Järnvägar tillstånd att riva Ljungby-Traryd och Skånes Fagerhult-Kärreberga 1987-01-29.[13] Det första som revs var vid Eket för att ge plats åt E4. Östra Ljungby-Stidsvig revs 1990, Stidsvig-Skånes Fagerhult 1991 och Skånes Fagerhult-Markaryd revs 1999.[14] Från strax norr om Kärreberga omkring 3 km norrut mot Östra Ljungby ligger spåret kvar i Åstorps kommun.[15]
Efter överklagande fastställde regeringen i februari 2009 nedläggning av järnvägen Helmershus-Ljungby.[16] Rivningen började samma år och var färdig 2010. En del av växlarna hade tidigare flyttats till den nybyggda kombiterminalen i Skillingaryd på Bandel 518 mellan Halmstad-Nässjö.[17]
Cykelvägar
Det mesta av banvallen har köpts av kommunerna och mycket är cykelväg. Den första cykelvägen startar i Östra Ljungby och fortsätter genom Örkelljunga där kommunen äger banvallen.[18] förutom där E4:an korsar. Den fortsätter till Markaryd. I Ljungby ägs banvallen söder ut av kommunen[19] och det finns cykelväg till Hornsborg. Söder om Hornsborg mot Traryd har banvallen använts till landsväg.[8] På den 2009/2010 rivna sträckan, som fortfarande ägs av staten, mellan Ljungby-Värnamo finns det planer på cykelväg närmast varje stad, men inga gemensam planer hela vägen.[20] I Ljungby utredes frågan under 2011. Nu mera är en sträcka från Ljungby fram till Kånna en asfalterad cykelväg och ingår som en del i cykelleden Sunnerboturen.
Nuläget
De kvarvarande delen av banan som utgår från Värnamo till lastplatsen Helmershus (två km) är förvaltad av Trafikverket, men det finns för närvarande ingen planlagd godstrafik. Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening (SSJF) äger och förvaltar Strömsnäsbruk-Traryd (3,5 km) och arrenderar från staten och förvaltar Markaryd-Strömsnäsbruk (14 km), vilken är öppen för turisttrafik sommartid. [21]
Framtid
Den kvarvarande järnvägen vid Helmershus kan komma att användas vid en central dragning av Europabanan genom Värnamo.[22]
Galleri
Byggnader
Stationer
Källor
- ↑ Postvagnen - Köpt av Staten via Banverket 2003
- ↑ Till 100-årsminnet av Skåne-Smålands Järnväg, Ola Cappelin/Erik Lindgren, Förlaget på post, Växjö 1993, ISBN 91-971379-3-6
- ↑ 3,0 3,1 3,2 Nordisk familjebok 1917 - Skåne-Smålands järnväg
- ↑ Nordisk familjebok 1912 - Markaryd-Veinge Järnväg
- ↑ Nordisk familjebok 1912 - Markaryd
- ↑ 6,0 6,1 Banguiden Markaryd-Traryd, Ljungby-Värnamo
- ↑ Postvagnen - 2005-11-27 Välkomna tillbaka på riksnätet...
- ↑ 8,0 8,1 CENTRUMPLANEN Fördjupning av översiktsplanen för Ljungby centrum 2007
- ↑ Nordisk familjebok 1910 Hälsingborg-Hässleholms järnväg
- ↑ Nordisk familjebok 1911 Landskrona och Hälsingborgs järnvägar
- ↑ 11,0 11,1 11,2 11,3 Järnvägar i historien
- ↑ 12,0 12,1 12,2 Postvagnen - Värnamo - Ljungby - Vad är kvar?
- ↑ [Tidningen TÅG 10/87]
- ↑ Postvagnen - 2007-05-11 När revs Skåne Smålands järnväg
- ↑ Postvagnen 2004-01-07 SSJ-rester
- ↑ Värnamo kommun Detaljplan Helmerhus 6:7
- ↑ Finnvedennu 2009-12-16 Sida 2
- ↑ Örkelljunga kommun Översiktsplan 2008-12-15
- ↑ Banvallen i Ljungby
- ↑ Värnamo - Gc-väg Helmershus - Hånger
- ↑ Järnvägsnätsbeskrivning SSJF
- ↑ Europabanan - Centralt stationsläge och höghastighetsbanan genom Värnamo 2010-03-30
