Ingatorps landskommun
Ingatorps landskommun
Ingatorps landskommun var en tidigare kommun i Jönköpings län. Kommunen omfattade området för Ingatorps socken i Södra Vedbo härad och var belägen i den östra delen av det småländska höglandet.
Administrativ historik
Kommunen inrättades den 1 januari 1863, då 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Denna reform innebar att de världsliga frågorna i socknen övertogs av landskommunen medan de kyrkliga frågorna stannade i Ingatorps församling.
Vid den rikstäckande kommunreformen 1952 bildade Ingatorps landskommun, tillsammans med den tidigare kommunen Bellö landskommun, den nya storkommunen Ingatorps landskommun. Denna konstellation bestod fram till nästa stora reform 1971, då området upplöses och överfördes i sin helhet till Eksjö kommun.
Geografi och natur
Ingatorp ligger i en djupt nedskuren dalgång som genomflyts av Bruzaån, ett biflöde till Silverån och Emån. Landskapet kännetecknas av dramatiska höjdskillnader, där de omgivande bergen reser sig brant över dalgången. Markytan domineras av skogsmark och morän, men dalgångens botten består av bördigare sedimentjordar som tidigt gav upphov till en stabil jordbruksbygd.
Orter och näringsliv
Kommunen hade två dominerande tätorter med olika karaktär:
Ingatorp
Kyrkbyn Ingatorp fungerade länge som kommunens administrativa och kulturella centrum. Orten är riksbekant för sin kulturhistoriska bebyggelse, däribland Ingatorps tiondebod från 1200-talet (en av Sveriges äldsta daterade träbyggnader). Näringslivet i kyrkbyn var länge präglat av småskalig handel och hantverk knutet till jordbruket.
Hjältevad
Under 1900-talet utvecklades Hjältevad till kommunens industriella motor. Orten växte fram som ett stationssamhälle längs Nässjö–Oskarshamns Järnväg (NOJ). Den viktigaste arbetsgivaren blev träindustrin, främst genom det välkända företaget Hjältevadshus (grundat 1947), som specialiserade sig på prefabricerade trähus. Industrin drog nytta av de rika skogstillgångarna i närområdet och goda transportmöjligheter via järnvägen.
Kommunikationer
Järnvägen NOJ, invigd på 1870-talet, var avgörande för kommunens utveckling. Den band samman Ingatorp och Hjältevad med hamnstaden Oskarshamn och järnvägsknuten Nässjö. Förutom järnvägen var landsvägen (nuvarande Riksväg 40) en viktig pulsåder för transporterna genom dalgången.
Befolkningsutveckling
Ingatorps landskommun hade en relativt stabil befolkning under lång tid, med en toppnotering under industrialiseringens höjdpunkt vid mitten av 1900-talet.
| År | Invånarantal |
|---|---|
| 1880 | 2 563 |
| 1910 | 2 645 |
| 1940 | 2 537 |
| 1950 | 2 613 |
Kultur och sevärdheter
- Ingatorps kyrka: En katedral-liknande träkyrka ritad av Ludvig Hedin, uppförd 1914 efter att den gamla kyrkan brunnit ned.
- Tiondeboden: Belägen vid kyrkan, uppförd ca 1229, vilket gör den till en av landets äldsta profana träbyggnader.
- Valbacken: En utsiktsplats och vintersportanläggning som erbjuder en vidsträckt vy över den småländska höglandsnaturen.
Se även
Referenser
- Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking.
- Svenska orter: atlas över Sverige med ortbeskrivning. Del 1. (1932). Stockholm: Generalstabens litografiska anstalt.
- Karlzén, Nils (red.) (1940). Sveriges bebyggelse: statistisk-topografisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd. Jönköpings län.
- Eksjö kommunarkiv: Kommunalfullmäktiges protokoll för Ingatorps landskommun.
