Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar: Skillnad mellan sidversioner

Från Järnvägsdata
(Skapade sidan med '{{Infobox järnväg | bild= Steam engine TGOJ 125.JPG | bildtext= Det tidigare TGOJ-ägda ånglokomotivet Y3a nr 125, tillverkat 1908 och i trafik hos TGOJ 1931–1966, numera...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 25: Rad 25:
| lastprofil=  
| lastprofil=  
| fotnoter=
| fotnoter=
| karta={{Linjekarta Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds järnvägar}}
| karta={{Linjekarta Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösund}}
}}
}}
'''Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds järnvägar''' ('''TGOJ''') var ett svenskt järnvägsföretag.
'''Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds järnvägar''' ('''TGOJ''') var ett svenskt järnvägsföretag.

Versionen från 16 mars 2020 kl. 10.27

Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar
Steam engine TGOJ 125.JPG
Det tidigare TGOJ-ägda ånglokomotivet Y3a nr 125, tillverkat 1908 och i trafik hos TGOJ 1931–1966, numera hos Nora Bergslags Veteran-Jernväg i Nora.
Allmänt
PlatsSverige
Organisation
ÄgareTrafik AB Grängesberg-Oxelösund (1897–1978)
Svenskt Stål AB (1978–1981)
Svenskt Stål AB och Statens Järnvägar (1981–1988)

Statens Järnvägar (1989–2001)


Green Cargo AB (2001–2010)
Tekniska fakta
Spårvidd1435 millimeter (normalspår)
Linjekarta

Mall:Linjekarta Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösund

Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds järnvägar (TGOJ) var ett svenskt järnvägsföretag.

Historia

TGOJ förväxlas ofta med TGO, Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, som är det ursprungliga moderbolaget till TGOJ. TGOJ har aldrig varit något annat än ett järnvägsföretag medan TGO:s huvudområden var malmbrytning, ståltillverkning, sjöfart etcetera.

TGOJ tillkom genom att TGO 1897 övertog Köping–Hults Järnväg och Oxelösund–Flen–Västmanlands Järnväg samt 1925 även Frövi–Ludvika Järnväg. På det sättet blev TGOJ en järnväg som gick från Ludvika via Grängesberg, Frövi, Arboga, Eskilstuna, Flen och Nyköping till Oxelösund, med bibanor till Köping och Kolbäck.[1] Banans huvudsyfte var att frakta järnmalm från Bergslagen till hamnen och järnverket i Oxelösund. TGO köpte med tiden många av metallindustrierna längs järnvägen och bytte sedermera namn till Gränges.

Till skillnad från nästan alla svenska enskilda järnvägar införlivades aldrig TGOJ med Statens Järnvägar utan förblev fristående. Bolaget investerade kraftigt i järnvägen under 1950-talet då banan elektrifierades mellan Ludvika och Oxelösund. I Oxelösund skedde satsningen tillsammans med en i stort sett total ombyggnad av staden,[källa behövs] vilket ledde till en ny bangård för järnverket och ny bananslutning till hamnen.

Omstrukturering

Omstruktureringen av den svenska stålindustrin i slutet av 1970-talet innebar att det av Grängesbergsbolaget ägda Oxelösunds järnverk slogs ihop med bland annat Norrbottens Järnverk och bildade SSAB. TGOJ kom även det till en början (1978) att ingå i SSAB. 1982 tog Statens Järnvägar över 50% av TGOJ och 1989 tog de över resten av TGOJ. TGOJ:s infrastruktur (själva järnvägen) överfördes till Banverket 1 juli 1988. TGOJ:s persontrafik i egen regi pågick till 1995 då den övertogs av Statens Järnvägar. Efter detta kom TGOJ att i praktiken fungera som ett renodlat tjänsteföretag, till vilket även SJ:s verkstäder överfördes vid SJ:s bolagisering.

2000-talet

Företaget TGOJ delades i början av 2000-talet i två delar, en verkstadsdel som såldes till EuroMaint AB och en trafikdel, TGOJ Trafik, som bedrev godstrafik över hela Sverige. TGOJ Trafik AB:s huvudkontor var i Eskilstuna, försäljning och marknad i Borlänge, samt lokala kontor för trafikverksamheten i Göteborg, Norrköping, Hofors, Skellefteå, Piteå, Boden, Karlsborg och Gällivare. TGOJ Trafiks största kunder var Boliden AB och ICS. TGOJ Trafik ägdes av Green Cargo. Trots delningen år 2000 hade TGOJ Trafik AB egen verkstadsverksamhet i Eskilstuna och Boden och var därmed en konkurrent till Euromaint.

Vid årsskiftet 2010–2011 införlivades TGOJ Trafik AB i Green Cargo och gick därmed i graven.[2]

Se även

Referenser

  1. ↑ Järnvägsdata. Malung: Svenska Järnvägsklubben. 1992. ISBN 91-85098-71-X 
  2. ↑ Tåg Nr. 1 2011

Vidare läsning

  • Eriksson, Hans (1991). ”Turbinloken vid TGOJ”. Spår (Gävle) (Gävle : Sveriges järnvägsmuseum, 1986-) 1991: sid. 5-13 : ill. ISSN 0283-6483 ISSN 0283-6483.  Libris 3248081
  • Grängesberg-Oxelösund : en beskrifning af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds gruffält, järnvägar och verksamhet. Stockholm: Nordin & Josephson. 1897. Libris länk 
  • Holmgren, Yngve (1968). TGOJ-ånglok. Färlöv: förf. Libris länk 
  • Johansson, Sverker; Fahlgren, Carl Johan (1981). Från Wadstena till Vadstena : en berättelse i ord och bild om smalspår på östgötaslätten. VÖJF-skrift, 0280-8404 ; 2. Vadstena: Västra Östergötlands järnvägsfören. (VÖJF). Libris länk 
  • Sundström, Erik; Fredriksson, Christer (2016). TGOJ lok och vagnar. Malmö: Stenvall. Libris länk. ISBN 9789172661929 
  • Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds järnvägar. Eskilstuna: Trafikaktiebol. Grängesberg-Oxelösunds järnvägar (TGOJ). 1993-1994. Libris länk 
    • 1, Historik (Faximilutg). Eskilstuna: Trafikaktiebol. Grängesberg-Oxelösunds järnvägar (TGOJ). 1993[1927]. Libris länk. ISBN 91-630-2119-6 
    • 2, TGOJ 1927-1990. Eskilstuna: Trafikaktiebol. Grängesberg-Oxelösunds järnvägar (TGOJ). 1993. Libris länk. ISBN 91-630-2144-7 
    • 3, TGOJ AB, underhållsrörelsen : en historik. Eskilstuna: Trafikaktiebol. Grängesberg-Oxelösunds järnvägar (TGOJ). 1994. Libris länk. ISBN 91-630-3023-3 

Externa länkar

Hämtad från "https://xn--jrnvgshistoria-5hbd.se/index.php?title=Trafikaktiebolaget_Grängesberg–Oxelösunds_Järnvägar&oldid=30420"