Stockholms tunnelbana
Stockholms tunnelbana är ett 110 kilometer långt tunnelbanesystem som betjänar Stockholm med förorter. Tunnelbanan ägs av Region Stockholm. Enheten Trafikförvaltningen ansvarar för det nuvarande tunnelbanenätet under varumärket SL och enheten Förvaltning för utbyggd tunnelbana ansvarar för utbyggnaden av tunnelbanenätet.
Antalet stationer i bruk är 100, fördelade på de tre delsystemen Gröna, Röda och Blå linjen. Den första tunneln, under Södermalm, togs i trafik med spårvagnar den 30 september 1933 och invigdes för tyngre tunnelbanetåg 1 oktober 1950 tillsammans med en delvis nybyggd sträcka i ytläge till Hökarängen i södra Stockholm. Den senaste utbyggnaden skedde 1994, genom tillkomsten av en tunnelsträcka mellan Bagarmossen och närbelägna Skarpnäck.
Stockholms tunnelbana är i banlängd det 28:e längsta systemet i världen, enligt en sammanställning omfattande olika typer av metrosystem inklusive tunnelbanor.[2] Men enligt SL så är banlängden den 22:a längsta i världen.[3] Stockholms tunnelbana är ett av de största tunnelbanesystemen i förhållande till folkmängden i den stad det betjänar.[4]
Antalet resor är cirka 320 miljoner per år (2012)[5], vilket enligt ovanstående jämförelse ger 36:e plats i världen.[2] Antalet resor är nästan lika stort som för all annan spårbunden trafik i Sverige tillsammans (järnväg 193 miljoner, spårväg 140 miljoner).[6] Trafiken är anbudsupphandlad och drivs sedan 2 november 2009 av MTR Tunnelbanan AB som tillhör det Hongkong-baserade företaget MTR.[7]
Historik
Före tunnelbanan
Mot 1800-talets slut började villaförstäder enligt anglosaxisk modell att ta form kring Stockholm. Dessa kunde sammanlänkas med staden genom särskilda ångdrivna förstadsbanor, såsom Djursholmsbanan och Saltsjöbanan. Strax efter förra sekelskiftet kom Stockholms båda spårvägsbolag, Stockholms Nya Spårvägs AB, SNS och Stockholms Södra Spårvägs AB, SSB, liksom vissa förstadsbanor att elektrifiera sina nät. Det gjorde det möjligt att även köra förstadsspårvagnar in till centrala staden. För SNS:s trafik till förstäderna bildades två nya bolag som byggde Brommabanan respektive Råsundabanan. SSB utökade sin trafik via Enskedebanan och Södra Förstadsbanan. Vidare kunde spårvagnar från Södra Lidingöbanan och Norra Lidingöbanan genom avtal fortsätta på innerstadsspårvägarna, från 1925 via Lidingöbron.
I samband med att SNS:s koncession för innerstadsspårvägen löpte ut önskade Stockholms Stad att överta den nu lönsamma spårvägen. För ändamålet bildades 1915 Stockholms Spårvägar, SS, som från 1917 och några år framåt övertog de spårvägar som fanns inom stadsgränserna, vilka nyligen expanderats genom inkorporerandet av Bromma och Brännkyrka.
Resultatet blev ett omfattande nät av spårvägar och förstadsbanor. Vidare planerades ytterligare villaförstäder i bland annat Södra Ängby och Örby. Detta gjorde att man insåg att den expanderande spårvagnstrafiken inte skulle få plats på gatorna och redan 1920 restes ett förslag om att leda trafiken från Enskedebanan i tunnel. Under hela 1920-talet genomfördes utredningar för olika tunnelbanor under staden.
Södertunneln
När Örbybanan öppnade 1930 blev tunnelfrågan än mer angelägen och samma år tillsattes 1930 års trafikkommitté under ledning av borgarrådet Yngve Larsson. Kommittén framlade sitt betänkande om Södertunneln och Slussen den 5 februari 1931, och den 30 mars fattade stadsfullmäktige beslutet att bygga Södertunneln; stadens första "underground", tunnelbanan Slussen-Skanstull[8] Kostnaden för tunneln beräknades till 4,5 miljoner kronor,[9] och sprängningsarbetena påbörjades under hösten samma år.[10] Den 30 september 1933 invigdes Södertunneln under Södermalm som ett första steg i att konvertera spårvägarna i södra Stockholms förorter till en tunnelbana genom att en innerstadssträcka med stationer förlades i tunnel. Trafiken utfördes till att en början med det som idag ofta benämns premetro, det vill säga helt separerad trafik med spårvagnar delvis i tunnel. Det är också från denna tid som själva namnet "Tunnelbanan" stammar. De ursprungliga tre stationerna på Södermalm – Slussen, Södra Bantorget (numera Medborgarplatsen) och Ringvägen (numera Skanstull) – skyltades vid entréerna med ett "T" i en cirkel. På vingar på var sin sida om T-et stod orden TUNNEL och BANAN.
Arkitekt för de två första underjordiska stationerna "Ringvägen" och "Södra Bantorget" var Holger Blom. Förebilden var Berlins U-bahnstationer med delvis synliga stålkonstruktioner strax under gatunivån och väggarna klädda i ljusgult kakel.[11]
Bygget av Södertunneln, 1933
Station "Ringvägen" på 1930-talet (nuvarande station Skanstull)
Invigningen 30 september 1933, längst till höger borgarrådet Yngve Larsson
Station Ringvägen 1933 (nuvarande station Skanstull)
- ↑ 1,0 1,1 1,2 ”Tunnelbana till Arenastaden”. juli 2016. Stockholms Landsting. http://nyatunnelbanan.sll.se/sites/tunnelbanan/files/Nyhetsbrev-Gula-linjen-2016-ver5Web.pdf. Läst 11 oktober 2016.
- ↑ 2,0 2,1 Mike Rohde. ”World Metro List”. Metrobits.org. Arkiverad från originalet den 23 september 2010. https://web.archive.org/web/20100923072945/http://mic-ro.com/metro/table.html. Läst 22 maj 2013.
- ↑ ”Tunnelbanans längd”. Stockholms lokaltrafik. Arkiverad från originalet den 15 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140215102523/http://sl.se/sv/Om-SL/Det-har-ar-SL/Verksamhet/Trafiken/Tunnelbana/. Läst 8 februari 2014.
- ↑ ”urbanrail.net”. urbanrail.net. Arkiverad från originalet den 20 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100720075823/http://www.urbanrail.net/eu/sto/stockhlm.htm.
- ↑ ”Årsberättelse 2012” (PDF). AB Storstockholms Lokaltrafik. sid. 42. Arkiverad från originalet den 27 september 2013. https://web.archive.org/web/20130927091248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/SL_Arsberattelse_2012_SVE_web.pdf. Läst 19 oktober 2013.
- ↑ ”Bantrafik 2012” (PDF). Trafikanalys. sid. 54. Arkiverad från originalet den 26 november 2013. https://web.archive.org/web/20131126161915/http://www.trafa.se/PageDocuments/Bantrafik_2012.pdf. Läst 24 juni 2014.
- ↑ ”MTR tar över Stockholms tunnelbana”. Dagens Nyheter. 20 januari 2009. Arkiverad från originalet den 21 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090121202718/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=875662. Läst 20 januari 2009.
- ↑ Larsson 1977, sid 486 f.
- ↑ Larsson 1977, sid 483
- ↑ Svenska Dagbladets årsbok : 1931, Stockholm 1932, s. 17, 207
- ↑ Friman, Helena; Söderström, Göran (2008). Stockholm: en historia i kartor och bilder. Monografier utgivna av Stockholms stad. Nordqvist, Sven (illustratör). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 189. Libris länk. ISBN 978-91-46-21843-2
