Lund-Bjärreds Järnväg

Från Järnvägsdata
Lund-Bjärreds Järnväg
Bjärred_001.jpg
Bjärred station - 1930-talet
Allmänt
LänSkåne län vapen.svg Skåne län
Län gamla indelningenMalmöhus län vapen.svg Malmöhus län
LandskapSkåne vapen.svg Skåne
SträckaLundBjärred
Anslutande järnvägslinjerMalmö-Billesholms Järnväg
Södra stambanan
Organisation
Invigd1901
Avstängd1939
ÄgareLunds stad 1911-1939
BanoperatörStatens Järnvägar 1910-1911
Lund stads Järnvägar 1911-1939
Tekniska fakta
Längd11 kilometer
Spårvidd1435 millimeter (normalspår)
Största lutning16 
Minsta kurvradie300
Hastighet50 km/h
Elektrifierad1916-05-27
Matning15 kV 15 Hz
(kontaktledning)
Källor [1]
Linjekarta
km  v  r 
Unused track end start
Unknown BSicon "lBHF" Unknown BSicon "exSTR"
10,8 Bjärred
Unknown BSicon "exABZrg" Unknown BSicon "exENDEeq"
xx,x Bjärred grusgrop LP
Unknown BSicon "exlHST" Unknown BSicon "exSTR"
8,8 Kanik HLP
Unknown BSicon "exlBST" Unknown BSicon "exSTR"
8,8 Kanik BV
Unknown BSicon "lBHF" Unknown BSicon "exSTR"
7,3 Leråkra
Unknown BSicon "lBST" Unknown BSicon "exSTR"
7,3 Leråkra BV
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "lBHF"
5,5 Fjälie
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "exlHST"
4,0 Gammelmark HLP
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "exlHST"
3,0 Nybble HLP
Unknown BSicon "exSTR" Unknown BSicon "exlBST"
1,9 Lerbäck BV
Unknown BSicon "exlBHF" Unknown BSicon "exSTR"
0,0 Lund Västra
Unknown BSicon "xABZrg" Unknown BSicon "LSTRq"
Till Landskrona Bandel 624
Junction from left Unknown BSicon "LSTRq"
Till Eslöv Bandel 456
Station on track
-x,x Lund Central
Unknown BSicon "LSTRq" Junction to right
Till Malmö Central Bandel 456
Unknown BSicon "xABZlf" Unknown BSicon "LSTRq"
Till Trelleborg Central Bandel 626
Unknown BSicon "exSTRlf" Unknown BSicon "exLSTRq"
Till Harlösa Bandel 631

Lund–Bjärreds Järnväg (LBJ) var en normalspårig järnväg i Skåne, som ursprungligen ägdes och trafikerades av Lund-Bjärreds spårvägsaktiebolag.[2]

Sträckning

Järnvägen var 11 km lång och gick mellan Lund Västra och Bjärred[2]. De ursprungliga stationerna och hållplatserna var följande:[3]

  • Lund Central – ändstation med stort stationshus. Stationen hade spårförbindelse med SJ-stationen, Lund C[2].
  • Lund Västra - station med stort stationshus.
  • Nybble HLP – hållplats med väntkur och stickspår för lastning av betor.
  • Gammelmark HLP – hållplats med väntkur, och efter 1902 även lastspår.
  • Fjälie – station med stickspår och betlastning. I tidtabellerna förekom även stavningen Fjälie.
  • Leråkra – mindre station med anslutning till Flädie via stickspår.
  • Flädie – ursprungligen endast godshållplats med anslutning till SJ; från 1904 även med persontrafik. Nåddes via stickspår från Leråkra.[1]
  • Kanik HLP – till att börja med endast hållplats, men från 1906 med fast bemanning på grund av det närbelägna tegelbruket.
  • Bjärred – ändstation med stationshus identiskt med det i Lund V.

Planering

Åren kring sekelskiftet 1800/1900 var havsbad populärt efter mönster från Tyskland. För lundabor var Bjärred en näraliggande badort med en stor havsbadsanläggning. Den hade två restauranger, dansbana, ett stort resandestall, badhotell och ett stort kallbadhus längst ut på en 450 meter lång brygga i det mycket långgrunda vattnet vid Bjärreds strand. Planer uppstod därför på att bygga någon form av spårförbindelse dit. Ursprungligen hade man tänkt sig en elektrisk spårväg, därav bolagets namn, men elektrisk drift visade sig för dyrt, och man valde därför att satsa på en järnväg med ångdrift.[3] Denna öppnades den 26 juli 1901[2].

Drift

För driften införskaffades två små ånglok och ett lokstall[1] byggdes vid Lund V. Det var tanklokomotiv utan tendrar och axelföljden B1. Ursprungligen planerade man två klasser, 3 och 4; 4 enligt mönster från Tyskland men även Malmö-Limhamns järnväg, där 4:e klass var en ren ståplatsavdelning. Man beslutade sig emellertid för två klasser, 2 och 3, båda med sittplatser. Vagnarna var boggievagnar med träsoffor i båda klasserna, 3:e klass hade dessutom ledstänger längs väggarna för stående passagerare (sittplatserna i 3:e klass var placerade på längden, rygg mot rygg mitt i vagnarna). 2:a klass var rymligare med vanliga tvärplacerade säten, och hade gardiner för fönstren. Vagnarna var försedda med toalett, som senare emellertid gjordes om till konduktörskupéer; en av vagnarna hade dessutom ångvärme för vinterbruk. För vinterbruk fanns det även en tvåaxlig vagn med ångvärme. Man hade också ett mindre antal godsvagnar, främst för bettransporter. Sommartid hyrde man dessutom extra vagnar från andra järnvägsbolag. Andra klass försvann redan 1904, samtidigt som standarden i 3:e klass förbättrades.[3]

Elektrifiering

Redan när Lund fick sitt kommunala elverk 1907 hade planer på elektrifiering av järnvägen diskuterats. Det dröjde dock till 1916, då järnvägen hade övertagits av Lunds stad, förrän planerna realiserades. Som leverantör visade sig emellertid Sydkraft vara förmånligare än stadens eget elverk. Man valde samma system som SJ, 15 000 V enfas växelström på 15 Hertz. Man införskaffade även en motorvagn, som i stället för sittplatser hade en resgodsavdelning. Vagnen hade två motorer på 74 kW vardera. Den var treaxlig, med axelföljd A1A. Senare, 1927, anskaffades ytterligare en motorvagn, tvåaxlig med axelföljd A1 och med sittplatser i stället för godsavdelning.[3]

Ekonomi

Järnvägen var redan från början en av Sveriges mest olönsamma järnvägar, och det förhållandet förbättrades inte. Lunds stad som var den största långivaren till järnväg satte bolaget i konkurs 1910 och staden blev efter rekonstruktionen ensam ägare till järnvägen från 1911, tillsammans med den lika olönsamma Lund-Revinge Järnväg. Driften av järnvägarna hanterades därefter i samförvaltning av Lund stads Järnvägar och 1918 slogs bolaget samman med Lund-Revinge järnvägsaktiebolag till Bjärred-Lund-Harlösa Järnvägaktiebolag. Inte heller detta bolag blev någonsin lönsamt, och 1939 lades Bjärreddelen ned för gott och persontrafiken upphörde på Harlösadelen.[3]

Efter nedläggningen

Stationshuset Lund Västra revs 1948. Lokstallet användes som lagerbyggnad av Tekniska Verken fram till 1962, då också det revs. Sträckan mellan Flädie och Fjelie trafikerades med bettåg av Statens Järnvägar fram till 1955 och revs upp 1958.[1] Fjelievägen som går från Lund mot Bjärred följer den gamla banvallen mellan Fjelie och Leråkra. Närmast Lund Västra byggdes under 1940-talet en kilometer industrispår delvis på den gamla banvallen och på en del av detta spår stod mellan 1989 och 2012 sex järnvägsvagnar som användes som vandrarhem. Denna spårstump och vagnarna togs bort i samband med byggandet av kontor och boende i Sockerbruksområdet.[4][5][6]

Referenser

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Historiskt om Svenska Järnvägar Bjärred-Lund-Harlösa Järnväg
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Lund-Bjärreds järnväg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 Sandin, Gunnar; Ellerström, John; Håkansson, Carl; Jönsson, Lennart; Olsson, Anders; Olsson, Herman; Olsson, Håkan (1987). BLHJ Lunds stads järnvägar 1901–1939. Lund: Gamla Lund, Förening för bevarande av stadens minnen. ISBN 91-7266-105-4 
  4. Sydsvenskan Nytt vandrarhem sökes 1 december 2009
  5. ”Lunds bevaringsprogram Utmed Byggmästaregatan”. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131029203005/http://bevaringsprogram.lund.se/wiki/bevaringsprogram/index.php/Utmed_Byggm%C3%A4staregatan. Läst 28 maj 2012. 
  6. Lunds Kommun Detaljplan för Kristallen 1 m fl i Lund, Lunds kommun 2010-09-14 Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.