Ett besök hos Tjuls järnvägsmuseum

Från Järnvägsdata
Tjuls järnvägsmuseum.
Linjekarta Klintehamn-Roma Järnväg

Tjuls järnvägsmuseum

En strålande sommardag i juni träffade jag, Ingvar Jacobsson och Ylva Rudin vid deras stationshus, TjulsGotland. Där har de byggt upp en fantastisk stationsmiljö som tar en tillbaka till järnvägens glansdagar på öjn. Antalet timmar de lagt ner på detta är otaliga. De tar mig runt i stationshuset. Första rummet vi kommer till är väntrummet där passagerarna väntade på tåget, men även köpte sina biljetter. Den lilla biljettluckan finns självklart på sin original plats.

Biljettluckan och en liten vy av väntrummet i Tjuls
Biljettskåpet

Väntrummet

Här har Ylva och Ingvar skapat ett rum som känns om att man reser tillbaka i tiden med bagage och original bänkar där passagerna satt och väntade. På väggarna sitter de information om banan Klintehamn-Roma Järnväg, men även information om andra banor som fanns på Gotland. När man pratar med dem märker man att de har en glöd och entusiasm för allt de gör och gjort kring detta järnvägsmuseum som de startade 2004.

Expeditionen

Ingvar öppnar en dörr i väntsalen och visar in mig i expeditionen. Här är det precis som att tiden stått stilla och det känns som vilken sekund som kommer stationsföreståndare in och ska fortsätta sitt jobb. På väggen visar Ylva mig ett skåp som inte finns så många kvar i våra stationshus och det är biljettskåpet som det hade tur att hitta när de höll på att återställa stationen.

Telefonen i expeditionen

Skåpet har en historia som är väl värd att berätta. De skruvhål man kan se på skåpet, (se bild Biljettskåpet) är efter de gamla gångjärnen till dörrarna, men 1924 när driften av Sydvästra Gotlands Järnväg togs över av Klintehamn-Roma Järnväg fick de utöka sin biljettflora vilket gjorde att skåpet fick byggas om och fick sin nutida utformning. I skåpet finns de tidstypiska biljetterna.

Loggbok

På väggen bakom hänger en telefon som Ylva berättar att hon köpt in från försäljning från försvaret för 75 kronor. Det känns som den alltid suttit där. Hon berättar att hennes svärfar som var möbelsnickare hjälpte henne att bygga en ny ”hylla” eftersom den gamla inte gick att rädda. Nästan varje detalj som Ylva och Ingvar visar mig har sin egen historia. Många timmar har lagts ner av dem genom att leta fakta och kunskap för att få en sådan lik miljö som möjligt. De har tagit hjälp av Gotlands länsmuseum samt många andra skickliga hantverkare och personer med kännedom om restaureringar.

Ylva tar fram loggböcker där hon visar mig flera sidor med olika loggningar på gods som haft stationen som avgångsort eller ankomst. I loggen kan man läsa allt från folk som skickat ägg till folk som beställt reservdelar till velocipeder, eller stationen som fått ved till sin uppvärmning.

Föreståndare bostaden

Föreståndare bostaden

Ingvar öppnar ytterligare en dörr och tar mig med in i själva bostaden där föreståndaren bodde. I detta rum som fungerade som ett kombinerat vardagsrum men även sovrum finns en kakelugn som restaurerades för något år sedan efter att de inte fått elda i den. Ingvar berättar att en hantverkare kom och plockade ner den bit för bit och märkte upp alla kakeldetaljer för att sedan mura tillbaka allt och ugnen ser ut som ny och de kan återigen elda i den.

På en väggarna hänger porträtt av Kung Oscar den II och hans drottning Victoria och över bäddsoffan finns tidstypiska religiösa bilder. Mitt i rummet står en matsalsmöbel där stolarna är gjorda av Ylvas morfars farbror, men ser ut som de alltid stått där. Återigen känner man känslan av att tiden stått stilla här.

Köket

Köket
Köket och spisen med bakluckan

Nästa rum som jag blir visad till är köket. Där står maten redan på bordet och det blir stekt sill och potatis. Ylva har ”sytt” sillarna själv efter att hon varit på besök i Karlskrona och fått sett sillarna på en utställning och frågat var de köpt dem. De visar sig att de gjort dem själva. Hon berättar vidare att hon fått tyg där och sedan själv tillverkat likadana. Potatisen kom till av att en besökare, som var konstnär, tyckte de såg fattigt ut på faten och därför tillverkade hon en potatis och skickade till dem.

Ylva berättar att i spisen och bakugnen är i brukbart skick och i bakugnen bakar de ibland bröd, bullar och annat smått och gott. Man kan tänka sig hur gott de måste lukta i köket med nybakat.

Skafferit

En annan intressant detalj som jag får till mig är golvet som nästan är som ett pussel av olika mattbitar. De förklarar för mig att inkomsten inte var så stor för de som jobbade här och ville man ha matta fick man betala detta själv de var inget som järnvägsbolaget betalade. Detta ledde till att man fick köpa bitar lite då och då tills man hade ett helt golv.

Tvättstugan
Utställningen

Utbyggnaden

Ingvar berättar att nästa rum som vi kliver in i är en tillbyggnad som blev klar 1905. Första rummet är en "farstukvist" som leder till ett stort skafferi där Ylva har fyllt hyllorna med massor av detaljer. Här kan man hitta saker på hyllorna från många tidsepoker och jag får några kluriga frågor av Ylva om jag kan gissa vad de använts till men jag går bet. Även Ingvar kommer med en "ask" med skaft som jag tycker ser ut som något askfat, men det visar sig vare en kafferost.

Jordkällaren

Tvättstuga/brygghus

Nästa rum som vi tittar in är är en tvättstuga/brygghus, men som i nutid fått en utökning av en utställningsdel med olika detaljer allt från lycktor till böcker och mössor, samt en rock med järnvägsemblem. De berättar att de har flera saker att visa upp men som de ännu inte fått på plats.

Uthuset

Uthusen och trädgården

Vidare tar de mig ut genom farstukvisten och ut till ”baksidan” som egentligen är högra sidan av huset och riktningen mot Skogs, där de visar mig källaren som även denna är kvar. Även källaren har fått sin tid av dem genom att de restaurerat husets grund och även bytt ut dörrkarmen som har fått utstå en del vatten som har trängt in om vårarna i källaren. Självklart finns även här detaljer som tillhörde källaren, allt från tunnor till andra detaljer som hörde tiden till.

När vi nu lämnar källaren får jag se att de finns gamla fruktträd på tomten. Ingvar berättar att när järnvägen byggdes köpte Klintehamn-Roma Järnväg in ungefär 200 fruktträd som de planterade vid anhalterna läggs banan.

Fruktträden

Nästa byggnad att besöka är afträdet (toaletter) som fortfarande är i drift och ser riktigt trevliga ut. Afträde ligger i hopbyggt med en liten ladugårdsdel där hönsen, grisarna och kon inhystes. Här är taket bytt då det inte höll för en fluga som Ingvar beskriver det. Även en dörr har tagits fram som en gammal ägaren hade satt igen med ett fönster som mer eller mindre rasade ihop när de började se över huset. Jag kan återigen bara säga att inget har lämnats åt slumpen utan noggrant arbete har lagts ner på alla detaljer.

Lastkajen

Vagnarna

Ingvar frågar om jag är intresserad av att se vagnarna. Självklart svarar jag. Vagnarna står en bit från stationshuset på en 24 metersräls som är tillbaka lagd. Där gick ett tidigare stickspår till en lastkaj och ett litet godsmagasin. Tyvärr saknas den lilla byggnaden. Han berättar vidare att byggnaden är hittad i en annan socken och planen är att någon gång i framtiden få tillbaka byggnaden till sin rätta plats.

Betesvagnen

Betesvagn

Den öppna vagnen är en typisk betesvagn som är restaurerad med ett underrede som är målat med beteckningen SRJ l 262 och borde då tillhört Södra Roslagen Järnväg.

Godsvagens innanmäte
Godsvagen

Godsvagnen

Den andra vagnen som är en täckt godsvagn finns det mer att berätta om. Ingvar berättar att vagnen var nära att eldas upp när de fick vetskap om den. Transport ordnades fram och vagnen hämtades. När Ingvar berättar för mig hur många timmars jobb, svett och tårar kan man ana att om hade han vetat att de skulle ta tre år och över 3000 timmar så hade han nog, jag säger nog, avstått att renoverad den. Vagnen var i ett väldigt och då menar jag väldigt dåligt skick. Han berättar om en ”nit” eller ”bult” ja kallade vad ni vill behövde nytillverkas. Han fick kontakt med en smed som kunde tänka sig göra jobbet. Till saken hör att smeden hade en sonson som precis hade tagit studenten som kock, men hade då inte fått något jobb. ”Bulten” blev hans jobb, det gick åt runt 1 000 stycken. Ingvar skrattar till och säger att när han kom på besök hos smeden så gick sonsonen å ”gömde” sig då han var rädd att få mer jobb.

Taket till vagnen var i så dåligt skick att man såg himlen igenom det. Vidare saknades bland annat bladfjädrar till underredet, han hade fått tag i en reservdelslista som Föreningen Smalspåret hade. Han åkte över till fastlandet på vinst och förlust och med tankesättet att de troligen inte hade delarna. Mot förmodan fick han tag i delar och vände hem med belåtenhet och vetskap att han kunde fortsätt att återställa skicket på vagnen.

Godsvagens innanmäte

Inne i vagnen har det återskapats en miljö så man ska känna att vagnen är på linjen och lastad med gods som ska nå sin anhalt. Längst bak i vagnen berättar han att de står två nya slädar som är oanvända som hans pappa har gjort, men nu ”på väg” till sin köpare. Vidare ser man en tunna med fotogen och lådor med olika företagslogotyper. En intressant detalj som Ingvar berättar är en yta i vagnarna där man hade ett skydd i taket för hästarna när de stod upp inte skulle slå huvudet i taket under färden.

Slutet på besöket

Efter närmare två timmar är besöket över, ett besök som tog mig tillbaka närmare 100 år i tiden med två fantastiska människor som vill föra historien vidare med järnvägen som flydde öjn på 1950- och 1960-talet, när staten ”slaktade” eller med ett finare ord avvecklade de gotländska järnvägsnätet.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök på detta otroligt fina järnvägsmuseum.

Mer information om museet hittar du på: http://www.tjuls.se/Jarnvagsmus/start-j.htm


Vid tangenterna

Jan Karlsson , Visby den 23 juni 2021