Vimmerby-Spångenäs Järnväg

Från Järnvägsdata
Vimmerby-Spångenäs Järnväg
Spångenäs_001.jpg
Spångenäs station
Allmänt
PlatsSmåland
SträckaVimmerby-Spångenäs
Anslutande järnvägslinjerVimmerby-Ydre Järnväg,
Norsholm-Västervik-Hultsfred Järnväg,
Normalspår
Östra Centralbanan
Organisation
Invigd26 januari 1906
Avstängd31 augusti 1958
ÄgareVästerviks stad 1908-1928[1][2][3]
Norsholm-Västervik-Hultsfred Järnvägar 1928-1949[4]
Svenska staten[5] från 1949
BanoperatörNorsholm-Västervik-Hultsfred Järnvägar 1906-1949[6]
Statens Järnvägar från 1949
Tekniska fakta
Längd17,8 kilometer
Antal spårenkelspår
Spårvidd891 millimeter (smalspår)
Linjekarta
km  v  r 
Unknown BSicon "LSTR"
Till Rimforsa Bandel 463
Unknown BSicon "LSTRq" Junction from right
Till Ydrefors Bandel 477
Station on track
17,818 Vimmerby
Unknown BSicon "LSTRq" Junction to right
Till Hultsfred Bandel 463
Stop on track
14,457 Vinketomta HP
Stop on track
9,362 Slättfall HLP
Stop on track
6,806 Vassemåla HPR
Stop on track
4,678 Hällerum HLP
Stop on track
1,344 Dalsjö HPR
Unknown BSicon "LSTRq" Junction to right
Till Hultsfred Bandel 471
Unknown BSicon "eBHF"
0,0 Spångenäs
Unknown BSicon "LSTR"
Till Jenny Bandel 471
Vimmerby-Spångenäs Järnväg 1. Vimmmerby 2.Vinketomta HP 3.Slättfall HLP 4.Vassemåla HPR 5.Hällerum HLP 6.Dalsjö HPR 7.Spångenås


Slättfalls järnvägsstation

Vimmerby-Spångenäs Järnväg (VSJ) var en 891 millimeters smalspårig järnväg som gick mellan Vimmerby och Spångenäs i Kalmar län i Sverige.[7]

Historia

Vid ett möte i Vimmerby 1901 diskuterades möjligheten att bygga en järnväg mellan Vimmerby och Blägda eller en annan plats längs Hultsfred-Västerviks Järnväg. Det fanns också önskemål att banan skulle förlängas mot Ydre. Vid samma möte presenterades ett förslag på en sträckning mellan Vimmerby och Spångenäs som var kostnadsberäknat till mellan 300 000 och 400 000 kronor. En interimsstyrelse utsågs med representanter från Vimmerby, Västervik, landsbygden och Västervik-Hultsfreds järnvägsaktiebolag. Både kommunala och privata intressen var representerade.[8]

Vimmerby-Spångenäs Järnvägsaktiebolag byggde järnvägen som öppnades den 26 januari 1906. År 1908 övertog Västerviks stad järnvägen. Banan arrenderades av trafikförvaltningen Norsholm-Västervik-Hultsfred Järnvägar (NVHJ). NVHJ, som hade blivit aktiebolag 1924, köpte banan 1928 från Västerviks stad. Svenska staten köpte hela NVHJ 1949 och Statens Järnvägar tog över driften. Trafiken upphörde 1958 och spåren revs upp därefter. [9]

Nutid

Även om järnvägen är riven sedan 1959 finns det gott om kvarlämningar. I Hällerum och Slättfall finns godsmagasin ifrån järnvägens tid kvar tillsammans med stationshusen. Alla banvaktsstugor finns kvar i varierande skick. I Vinketomta och Hällerum finns stationsskyltarna kvar på byggnaderna.

Inne i Vimmerby är det mesta från smalspåret rivet. Vändskivegropen i sten finns finns kvar tillsammans med cirka 100 meter spår, som idag är breddat till normalspår och fungerar som industrispår till den intilliggande fanérfabriken, AB Nordiska Fanerfabriken.

Banvallen går att följa från riksväg 40 i utkanten av Vimmerby till Dalsjö banvaktsstuga, även om den bitvis är övervuxen. Sedan är den bortgrävd i cirka 500 meter, för att sedan ligga kvar in i Spångenäs.

I Spångenäs finns inte mycket som påminner om den tidigare förbindelsen till Vimmerby. Stationshuset är rivet och ersatt av en mindre väntkur, men gropen från vändskivan samt NVHJ:s personalhus "Mosssekulla" finns kvar än idag. Det finns även järnväg kvar på platsen då smalspårsjärnvägen mellan Hultsfred och Västervik passerar här och det finns ett sidospår ner till grusgropen. Även det lokstall som tidigare stått i Spångenäs finns kvar, men är flyttat från järnvägen och fungerar idag som ett lastbilsgarage.


Trafiken

Persontrafiken

Godstrafiken

Loken

Galleri

Stationer

Banan hade bara två stationer och de var Vimmerby och Spångenäs, övriga hade lägre klasser.

Referenser

  • Nilson, Ola, Vimmerby-Spångenäs järnväg. Tåg 1968: nr 11, sid 4

Vidare läsning

  • Spångenäs nästa! : järnvägsknut och nybyggarsamhälle. [Västervik. 2007. Libris länk